Vem är jag.
Jag ställer mig den frågan varje dag, vem är jag? Jag är en 13 årig tjej, jag är en helt normal tonåring, egentligen. Eller är jag det? Många tror att jag har det så lätt med allting, sanningen är att jag inte har lätt för någonting. vänskapen, allting går åt skogen. Tro inte jag är perfekt, säg det inte. Det finns inget ideal för ordet "perfekt". Jag har många brister, jag tar många snedsteg och jag väljer ofta fel väg. Säg inte att jag är vacker när du bara sett min utsida, kalla mig vacker när du känner min insida. Kalla mig inte något du inte menar, bygg inte upp mig på falska förhoppningar och förväntingar. jag har inget självförtroende och jag hatar mitt jag. Inte många som tror, många tror jag är den där kaxiga tjejen som har självförtroendet på topp.
FEL.
Ni får fel bild utav mig, jag är inte dum i huvudet, jag ser och jag hör. Hör hur ni viskar när jag går förbi, ser era blickar. Varför? Kolla på er själva, är ni bättre eller? Folk klagar, vänner klagar. På mig och mitt utseende, se inte ut så , gör inte så Linnea och så vidare.. Sluta med det, snälla lär er en gång för alla - jag ändrar mig inte för någon. Jag är den jag är acceptera det eller gå, jag vet vilka som är äkta, vilka som stannar kvar i nedgångar och uppgångar. Stanna kvar för den JAG är. Falska vänner slänger jag. Ni är INGET att ha, ni pratar om mig det vet jag. Bakom min rygg och ni startar rykten. Hur kan ni göra så?Mår ni bättre?
Nej skulle inte tro det, ni är avundsjuka för jag vågar stå upp för mig själv, jag tar ingen skit men visst kan det kännas om någon kommenterar ens utseende negativt, jag ska inte ljuga. Jag försöka förtränga bort det, har ni inget bra att säga kan ni knipa käft. SÅ sluta döma mig efter en bild. Sluta ha fördomar mot mig, sluta tro att jag fortfarande är den jag var innan, Jag är inte den ni tror, jag är en människa precis som ni, byggd utav kött och blod och jag har känslor jag också.
Men man ska alltid stå upp för sig själv, gå med rak rygg och ha ett mål. Då klarar man sig.
