Liinnea Lyttinen♥

Sådana kommentarer får jag av dom som inte känner mig, på rikigt. Och dom orden som dom säger, dom sårar. För dom som säger att jag mår bra, dom känner inte mig. Inte på långa vägar. Dom vet inte vad jag och mina syskon har, och vad vi går igenom just nu. Visst. Jag skrattar, jag ler. Men betyder det att jag mår bra? Nej, det gör det inte. För jag mår dåligt pskysikt, för allt som hänt i min barndom, och det som hänt nu under åren. Man kan må dåligt även fast man skrattar, det är så vi männsikor är, vi är olika. Vissa vill visa hur man mår, andra vill dölja det. Men jag kämpar för alla som jag älskar som jag inte skulle klara mig utan, min underbara familj, min b-vän, och alla mina underbara vänner. Det är dom som jag kämpar för, och det funkar. Jag orkar att ta igenom mig min svarta bakgrund och mina jobbiga stunder, även fast om jag säger, jag orkar inte mer, så gör jag det, jag orkar, bara jag vill! För jag tror att dom som mår dåligt som liten, ser livet på ett annat sett. Dom lär sig att livet inte är rättvist alltid, eller att livet har både en bra och en dålig sida.

En som jag har lärt känna under 2008, hon har lärt mig, att även fast man mår dåligt, så orkar inte kroppen med att gråta, skrika, skratta, en längre tid. Det finns folk som säger: Jag gråter dag till natt. Men sanningen är att man inte kan gråta så länge för det orkar inte kroppen. Så jag gör såhär. Jag skrattar och ler på dagarna. Då finns inte min ångest, för jag har omgivningen omkring. Sen när jag är själv på kvällen, precis innan jag ska sova. Så kommer min ångest, krypande. Alla mina negativa tankar om att jag är världelös, och så. I dom situationerna så har jag några knep, ett är att jag babbla upp allt positivt som finns i mitt liv, och det som har varit bra under dagen. Det kan vara att jag träffat en kille, att jag har lyckas på ett prov, att jag har varit med en kompis. Allt som är bra förösker jag rabbla upp i huvudet. Ett annat sätt är att jag sätter på musik som jag mår bra av, eller läser att jag en bok. Det har hänt ett par gånger att jag har skärt mig, men nu så försöker jag att sysselsätta mig med det jag gillar att göra, som t.ex, måla, skriva, sjunga, springa, läsa. En sak som jag stör mig på är att alla säger att man är emo för man skär sig i bland kan jag bara kratta åt det. Emo är en musik stil, en mörk musik stil, inte självskadning? Sen är det många som säger att jag säger att jag mår dåligt för att dom ska tycka synd om mig. Men sanningen är att när jag mår dåligt så vill jag berätta det, jag vill inte hålla allt inne. För det mår jag bara sämre av. Jag älska att skriva ner mina känslor och sen kolla tillbaka på vad jag har skrivit. Sen harjag inte tvingat dom att lyssna. Så det är ju deras val, inte mitt. Det jag vill säga med hela texten var att:

Även fast man mår dåligt, så ska man aldrig ge upp! Kämpa, kämpa och kämpa tills du mår bra!

Jag mår inte helt bra än, jag har fortfarande mycket att förbättre innan jag mår fullt bra. För det tar tid, det kan ta, en vecka, en månad, ett år, flera år. Jag har varit i min depristion i ett år och en månad ungefär, och jag kämpar fortfarande! Så fortsätt kämpa! Det var Linneas ord.

/Linnea lyttinen!