Liinnea Lyttinen♥

Okej, depp text. Men det är så jag känner.

En känsla, som om en bit saknas. Jag vet inte vad, men det känns när jag vaknar. Jag vill inte längre lyssna på pratet om mig själv. Jag vet vad som är sanningen men ni tror ej på mig. Ni förstör bara för mig, vart är det ni vill komma? Är eran största dröm att föralltid se mig somna? In i döden, se mig med uppskuren handled. Det här är texten som blev mitt avsked till er. Om detta är mitt liv vill jag inte fortsätta, ta upp mig på berget nu, för jag orkar inte klättra. Jag tänker inte säga emot om ni vill skjuta mig i pannan. Gör som ni vill, jag får väl leva eller stanna. Men vem vill va kvar i ett helvete som detta? Lämna mig ifred, jag har inget att berätta.  Det går till en gräns och sen så säger det stopp. Jag har kommit till den gränsen där det inte finns nåt hopp.

En dag utan början
En saga utan ord
En jag utan hjärta
Jag hoppas och jag tror

Det är bara att prata på. Ni får säga vad ni tycker. Jag har levt i helvetet och kommer aldrig ta mig ut ur det. Det är svåra tider, svåra dar.  Men måste kämpa vidare, du vet, man lär sig mycket av att va en ensam krigare. Ta hand om sig själv, utan hjälp ifrån nån annan, att aldrig höra orden att "du måste stanna" . Jag är inte som dom andra, jag har lätt att gå sönder. Då blir det att man gömmer sig och alla bara glömmer. Ni kan säga vad ni vill, jag orkar inte höra på alla lögner och rykten som ni sprider omkring, så jag tar mig en tablett och åker in i min värld. Alla ska vi dö nån gång och snart vet vi när. Försök o hålla kvar dina vänner i din närhet, för snart kanske dom är borta, vem är den som vet? En dag är det dags att sanningen ska fram, att säga förlåt till mig var nåt ni aldrig hann.